Vad får dig att vara jordbrukare? Frågade jag min bror. - Växandet, svarade han. Växandet. Sedan vi var små, hade vi sett rapsbladen komma upp, de vridna vetebladen, betorna, som skulle gallras, morötter...havre, som plötsligt liknar havre och rågens blågröna.
Diesellukter, ljuden, svänga tröskan med bakhjulen, inte glömma tröskeskruven ute (har jag gjort två gånger), plöja hela natten i lyktljuset, trumla, skumplöja, direktså, tröska torra ärtor, bränna fält, ha frukost lutad mot traktorhjulet i morgonsolen, fylla på säd, tömma säd, köra sprutan, låsa om giftrummet, få hål för vattnet som står, kalla traktorer, öppna tröskor, fånga upp liggsäd - gräsfröet var värst, backa in tröskan, plocka sten, tömma skopan med sten i stenbrottet, vara nära att somna i traktorn...komma hem fullständigt nerdammad.
Jag är uppvuxen med detta. Tillbringade somrarna från lägre tonåren på fält, i traktor och i växthus. Har kört bogserad tröska och självgångare utan hytt. Träffat Godsägare, arbetare, smeder, la'fogdar och inspektorer. Lantbrukselever, som var söner till grevar och baroner. Eller till bönder. Ja bönder, ja. Smaka på det ordet och tänk på längtan och rädsla för regn, jord under naglar, nävar som dasslock, väderbitna ansikten med sparrisvita kroppar nedanför halslinningen. Mägelgravar och vipeskrik, lärkor och rävskrik i natten. Vatten som står på fälten, alv som ska plöjas och raps som bör köras upp. Och när ska det sås?
Doften av mognande raps, giftiga sprutmedel, rapsfrö, mogen vete och ljuset genom kornet innan det böjer sig till mognad.
Uttrycken är många. Rullebör, skumplog, hundrapinnaharv, åttafjorton (Volvo 814) och massifräs (Massey-Ferguson).
Klicka på bilderna för skärpa och storlek.
