Om mig & firman.
Jag driver firman Fotograf Jan Nordén sedan 1982.
Jobbar numera mest med porträtt åt företag och privatpersoner.
Det tog lång tid att lära sig.
Reklam, industrireklam, produkter, konstföremål och besvärliga stilleben och uppbyggda miljöer, var drömmen som jag isynnerhet jobbade med de första tjugo åren.
För skönhetens, ordets, nöjets, idéns, allvarets, min och din skull.
Nu i min femte studio – en underbar plats mitt i Lund..
Född 1949.
Uppvuxen i vacker, lantlig miljö i stor syskonskara med intensiva föräldrar i Häljarp.
Jobbar var sommar i lantbruk, laboratorium och växthus på växtförädlingsanstalten Weibulls Frö.
Studentexamen 1968 i Landskrona.
Besatt under tonåren av klassisk musik, foto, astronomi, japanska flottan, sötvattensliv och akvariefiskar.
Spelar fiol från tolv år och gör det fortfarande. Nu nästan solo i en dragspelsorkester.
Tror i tonåren att man charmar flickor framförallt genom att underhålla och vara rolig istället för att lyssna. Fattar inte att jag alltid kan klä mig snyggt – bejaka det jag tycker om.
Läser Hemingway, Bradbury, Kalle Anka och Salinger. Så småningom Tolkien och Steinbeck.
Utbildar mig i Lund till motsvarande agronom, ungefär.
Jobbar som filmtekniker i filmlabb i Stockholmför framställning av ny biofilm.
Utbildad fotograf på en konstakademi i Nederländerna, med mottot att finna sin stil – man ska se, att där hänger en ’Jan’, förutom teknik och formgivning under fem år, inklusive ett praktikår.
Startar firma 1982, ateljé i ett ödehus och får kunder i Landskronas tunga industri genom att peka på möjligheterna med mera avancerad ljussättning.
Sedan, sommaren 1983 på Järnvägsgatan 7B i Landskrona, vån 4 i nyrenoverad 4-rummare, med mörkrum, kök, kontor och studio. Det är riv i Landskrona 1983 och jag får jobb i Företagsgruppen till många stora och små.
Kan inte ta porträtt. Men reklam och produkter. Upptäcker dock, att bästa porträttet tar man med en pryl i händerna.
Storstudio 1987, en dröm, på Lagergatan 5, nyrenoverad med kontorsmodul, mörkrum osv. med jättelika vikportar med mitt namn på. Lastbil och truckar med stora produkter kan köra in där.
Ödsligt, men roliga jobb åt reklambyråer och industri, nära skrotfirma och natur.
Flyttar firman till Lund 1995 till underbart, nyrenoverat magasin på Kyrkogatan 21, in på gården, förut tillhörande Svea kolonial.
2004 till nuvarande på Krafts torg 10B, med utrymmen ute och inne, utmärkta för dagens behov.
Du hittar porträtt, produktbilder, bröllop dvs allt det viktigaste under 'Fotografi', överst på sidan.
När jag var tio, fick jag ett mikroskop.
Jag var redan intresserad av kikare, och kallade funktionen för att förnärma.
Komma nära.
Att fotografera är lite grand att komma nära genom att stanna upp och fundera, titta närmare på, fånga stunden, ta vara på. Samla på sig, för att ha vid ett senare tillfälle eller helt enkelt att studera.
Mikroskopet fick mig att se skönheten i pollenkorn, insektsfötter, tvärsnitt av barr och även sjuka människoceller, som jag fick på objektglas från min farbror, som var patolog och påhejare på mig, så länge han levde.
Så kan det gå för att på omvägar senare bli fotograf.
Många fotografer saknar utbildning. Självlärda eller gått i lära hos någon mlm mästare. Det är i många avseenden ett intuitivt yrke, som man måste hitta sig själv i.
Jag är utbildad på en skola, där mottot var just det: Att se att det där är en Jan Nordén-bild. Den ligger vid belgiska gränsen i Nederländerna och hade inga lärare, men väl yrkesfolk i allt det som foto innebär: optik, kemi (på den tiden), smink, reportage, studio, porträtt, bildgrammatik (bildföljd), slideshow (viktigt ämne med ljud därtill) mm.
Jag tror att det var en bra skola, även om det förekommer stolpskott på alla ställen. Det fina med den var att de undervisande hade andra jobb än skolan, att de var elva stycken (på Konstfack i Stockholm fanns bara en ’professor’, som egentligen var reklamfotograf. Likadant i Amsterdam, bara en man, med en liten skara lärjungar). En viktig del av att gå i utbildning är de andra elevernas kritiska blickar och påhejanden.
I slutet av utbildningen bestämde jag mig för att bli reklamfotograf – gärna i Norman Rockwells anda, om möjligt och bl.a.
Nu driver jag min femte studio, efter fyrtio år av otroligt mycket samlande i arkivet av besvärliga bilder och enkla.
Det handlar mest om bilder av människor, oftast mer än bara porträtt, vilket aldrig är ’bara’, utan så mycket mer av fond, känsla av yrke och uttryck, ljus och vilja.