Att vara Fotograf.
I Lund
Tack, för att du hittade hit, Besökare, med nyfikenhet och förmodligen vänlig avsikt.
Jag driver en studio mitt i Lund, tursamt funnen på en lummig innergård med uteplats och parkering.
Jag jobbar på fältet lika ofta som här, antingen med utrustning, som fyllt min stora bil eller vad som får plats i cykelkorgen.
Uppdragen varierar. Konstreproduktion i polariserat ljus, matfoto, prylar och porträtt. Människor i samarbete, arbetsplatser, hus, hem och intervjubilder på stan. Vackra industriprodukter, antikviteter av stort värde eller litet och forskarföretagens senaste underverk, som ska patenteras.
Men, nog allra mest med porträtt, sådana som ska kännas interaktiva. Där vi känner oss sedda på ett sätt som vi vill bli sedda, förtroendeingivande och lyssnande, som vi ju vill vara, eller hur?
Går folk till fotografen fortfarande?
- Ja, men ganska få, som vet hur varaktigt ett ’interaktivt’ porträtt är.
- Man går dit för att få vackert ljus på sig, en spännande bakgrund och för att en fotograf vet hur att gå till väga för att förmedla det intryck, som du vill ge, ibland med stort tålamod och arbete.
- Men, ibland kan familjens foton hänga bäst på väggen och då kan fotografen hjälpa till med print, laminering och ram.
- En bra bild tittar man på länge, blir berörd av (glad, ledsen…) och
- kommer man ihåg.
Så du vill anlita fotograf? – Eller funderar bara, kanske?
1. Fotograf eller duktig amatör (= entusiastisk, duktig innehavare av fin kamera)?
En kostnadsfråga?
En fotograf har stångat sig blodig med bakgrunder, ljus och kamerafunktioner. Hon/han har gjort detta på heltid en mer eller mindre lång tid och kanske t.o.m. lärt känna sig själv.
Fotografen vet att ta folk, hur kläder ska sitta, kan knyta slipsar, sätta klämmor i ryggen på för stora klänningar och har stegar att stå på för att regera stora gruppfoton.
Hon vet att det måste få lov att ta tid och ursäktar sig inte för det, antingen det gäller pryl eller kungen.
Men vet att det inte får ta för lång tid också.
Ibland tänker de bildbehövande, att en amatör har ett friskare sinne och har inte gått in i traditionella spår. Det är nog rätt, men det är mer en läggningsfråga, som gäller både amatörer och fotografer.
2. Bra bilder.
Fotografer tar inte bra bilder hela tiden, men det händer oftare än för amatörer.
3. Olika fotografer.
Man ska anlita fotograf inte bara efter skicklighet, utan även för sin smak. Och absolut inte bara för att den ligger högst på Google (Go ogle = gå och titta). Det kan vara ett måste, att det finns en studio.
4. Olika sorters fotografer.
Somliga fotografer tar bilder av händelser, som redan hänt.
De överlämnar kreativiteten åt verkligheten eller åt andra människor. Pressbilder med olyckor, intervjuer och översvämningar.
Men de försöker förstås vara kreativa beträffande bildvinkel, val av objektiv och ljus.
Ibland alltför tekniskt kreativa, som en del pressfotografer, som lägger ut slavblixtar, som sedan gör en ljussituation, som inte har något att göra med personen, platsen eller artikeln. Korkat, men alltför vanligt och obegripligt att tidningen godkänner.
Andra fotografer återskapar händelser, som redan hänt, eller som de tänker sig skulle kunna ha hänt eller ska hända. De gör illustrationer t.ex.
Eller bröllopsfoton. Eller reklambilder med igenkännbara situationer med bilar, brevlådor, mat och tv-soffor.
Om man fotograferar en produkt, flicka i ny eller gammal klänning eller ett brudpar, kan man antingen ta bilden så att den ser ut som andra bilder, eller försöka göra något helt nytt.
Vad som är helt nytt, har jag ingen aning om här och nu.
Båda sorters fotografer behövs.
5.Tålamod
Beträffande tålamod beter sig fotografer väldigt olika.
Jag vet en duktig naturfotograf med oändligt tålamod beträffande djur i natur, men när hans tidning ber honom ta människor, ägnar han sig åt tekniska lösningar, konstiga bildvinklar och snabba samtalsfoton.
Andra har stor förmåga att invänta rätt stund för sitt porträtt eller sin ljussättning av produkt. De sätter föremålet i sitt sammanhang eller sätter sig själv in i sammanhanget, för att bättre hjälpa den som ser på bilden att se.
6. Prylarna
Inte sällan har amatören en finare kamera än fotografen. Eller tar en bättre bild (en farmor tog en gång tackkortet till ett brudpar, som var min kund – bara att erkänna).
Men fotografen har stor kringutrustning, studio, lampor, blixtar, presenningar, kännedom om fina platser, hattar på rekvisitahyllan, gunghästar och gamla pallar.
Och skulle det regna på bröllopsdagen, klarar fotografen ut det problemet. Antingen med studion, eller sin stora Chrysler full med fonder, stativ, lampor, ljusbankar och bikakeraster.
Och fotografen vet vad skärpedjup betyder, hur man handskas med skarpt solljus, motljus och filter på blixten.
7. Imagen – intrycket av en fotograf? Vad är en fotograf?
Någon med kamera?
Någon med svarta kläder och en kamera?
Någon med en fin kamera. Och svarta kläder?
Någon med kamera och som säljer sina bilder?
Någon med kamera och som tar bilder, som andra behöver?
Någon som gått på fotoskola?
Någon, som gått på konstskola, med inriktning fotografi?
Någon som gått på tekniska högskolans utbildning för arkitekter, men börjat fotografera istället?
Någon som säger att den är fotograf?
Någon som läst många skönlitterära böcker och förstår att en bild ska innehålla en berättelse.
Någon med kamera, som vill skapa nya situationer, för att se hur de ser ut? Scener, som du skulle vilja se.
Någon, som vill ta med sig uppståndna situationer hem på trovärdigt vis?
Någon som älskar bilder?
Någon som ser vad som illustrerar en människa?
Någon som vet att framkalla ett mänskligt, representativt uttryckt?
Någon, som kan skapa en situation, där han/hon blir sedd?
Någon som får många gillor på FB för sina bilder?
Någon, som tar bra bilder, helt enkelt? I alla möjliga situationer.
8. Fotografer är dyra
Reklam är dyrare
Dålig reklam (på grund av dåliga bilder) är dyrast av allt.