Jag satt i traktorn och somnade.
När jag studsade upp från ratten, var jag, Volvo 800:an och skumplogen på väg rakt ner mot Rönnarps djupa stenbrott.
Då stängde jag av. Somnade och vaknade med beslutet att bli fotograf ändå (mina föräldrar hade en fin gård, som min bror William nu äger och driver mycket bättre än jag skulle ha gjort). Detta efter att ha utbildat mig till fotograf på konstakademi i Nederländerna, Academie StJoost te Breda i fem år - en skola utan egentliga lärare, men istället ett tiotal proffs i branschen, för att eleven ska lära sig optik, kemi, studio, porträtt, reportage, formlära, bildgrammatik, smink, mörkrumsarbete, utställning, diashow och isynnerhet skapa/finna sin karaktär, sin stil att kännas igen.
Meningen med en skola är också, att man lär och övar tillsammans med andra (och får hård kritik).
Detta var nog 1982.
Men jag drömmer fortfarande om det röda tegelhuset, statarhuset, som jag bodde i vid Spargodts Allé, där mitt i jordbruket. Med toastol på skorstenen och årstider inpå knuten.
Där startade jag min första studio, som då var ett ruckel.
Det är trettiofem år och tusentals bilder för många miljoner kronor sedan. Nu är jag i min femte studio, ateljé, vilket det nu är, och den trivsammaste. Mitt i det gamla Lund, vid den öppna platsen bakom Domkyrkan. Långt från industrierna och reklambyråerna, som var min stora startmotor.
Bilder är berättelser. Texter hjälper att se, men bilderna är inte dekoration till texterna, som det lätt blir, när journalister fotograferar och ordet är Kung.
Varför jag är fotograf? - Tja, nånting med att ta vara på ögonblick, se bättre och vilja se scener, som inte finns annars. - OCH! Som är reklamfotografens roll: Återskapa scener från verkligheten i studion och scener som vi skulle vilja se, men annars aldrig får.
Välkommen till Kossan i Soffan!
Det är jag som är Kossan i Soffan, som nog är mer känd än jag själv.
Bilden togs vid Billeberga i september 1983 på väg till Distriktssköterskan med min nyfödde son Hjalmar...händelsevis,
och var reklam för liggunderlag för kor i Österrike.
Jag har tre barn, Hjalmar, Siri och Julia. Skild 2001 och omgift med Karin sedan 2012. 2 hundar och två katter. Spelar fiol i ett dragspelsband och sjunger i en stor kör.
Och vill du läsa om intressanta typer mitt ibland oss och som tycker att arbete är onödigt svårare än lurendrejeri och stöld, kan du läsa om dem här under rubriken Skurkar: : http://fotograf-norden.sk-3.se/?pid=98&sub=19
