Om mig & firman.
Hej på dig, du!
Varför jag är fotograf?
Jag tror att det är för att jag vill vara med om saker, händelser, skönhet och det stora oväntade.
Och sedan ropa: Kvickt! Hämta en kamera!
Ungefär, bildligt talat.
Egentligen ville jag bli dirigent.
För att ha makt att få göra mina egna tolkningar. Men, nu har jag förstått att lyssnandet på musik är faktiskt väldigt praktiskt, roligt och enkelt istället.
Nu driver jag min femte studio och får fotografera porträtt, vackra ting och ting med liv.
Ibland en bit bort, med fullastad bil, eller cykelkorgen full med en liten kameraväska.
Och för det mesta i huset på innergården på Kraftstorg 10B, bakom domkyrkan i Lund.
När jag var tio, fick jag ett mikroskop.
Jag var redan intresserad av kikare, och kallade funktionen för att förnärma.
Komma nära.
Att fotografera är lite grand att komma nära genom att stanna upp och fundera, titta närmare på, fånga stunden, ta vara på. Samla på sig, för att ha vid ett senare tillfälle eller helt enkelt att studera.
Mikroskopet fick mig att se skönheten i pollenkorn, insektsfötter, tvärsnitt av barr och även sjuka människoceller, som jag fick på objektglas från min farbror, som var patolog och påhejare på mig, så länge han levde.
Så kan det gå för att på omvägar senare bli fotograf.
Många fotografer saknar utbildning. Självlärda eller gått i lära hos någon mlm mästare. Det är i många avseenden ett intuitivt yrke, som man måste hitta sig själv i.
Jag är utbildad på en skola, där mottot var just det: Att se att det där är en Jan Nordén-bild. Den ligger vid belgiska gränsen i Nederländerna och hade inga lärare, men väl yrkesfolk i allt det som foto innebär: optik, kemi (på den tiden), smink, reportage, studio, porträtt, bildgrammatik (bildföljd), slideshow (viktigt ämne med ljud därtill) mm.
Jag tror att det var en bra skola, även om det förekommer stolpskott på alla ställen. Det fina med den var att de undervisande hade andra jobb än skolan, att de var elva stycken (på Konstfack i Stockholm fanns bara en ’professor’, som egentligen var reklamfotograf. Likadant i Amsterdam, bara en man, med en liten skara lärjungar). En viktig del av att gå i utbildning är de andra elevernas kritiska blickar och påhejanden.
I slutet av utbildningen bestämde jag mig för att bli reklamfotograf – gärna i Norman Rockwells anda, om möjligt och bl.a.
Nu driver jag min femte studio, efter fyrtio år av otroligt mycket samlande i arkivet av besvärliga bilder och enkla.
Det handlar mest om bilder av människor, oftast mer än bara porträtt, vilket aldrig är ’bara’, utan så mycket mer av fond, känsla av yrke och uttryck, ljus och vilja.